unreveur

 

Stämningen i mitt lilla rum förklaras som bäst utav rubriken. Men störningar från det vanliga grabbgänget utanför på cirka 15 pers som pratar om allt från hur hårt en tjej blev tagen i röven med matolja? och skattetyngder, svartjobb osvosv. Det är dags igen, sensommar/tidiga höstkvällar, som jag måste stå ut med de. Pumpades musik tre på natten utan hänsyn. 

 

 

Lite bilder från vår lilla/stora seglingsresa med marina/constantia.

 

 

 

 

 

Hur mycket jag än vrider och vänder på det, kan jag verkligen inte förstå hur man kan älska en person livet ut. Eller hur man kan vara säker på att det är just den individen man vill dela sitt liv med. Finner ni inte det underligt att de flesta vuxna har funnit en sådan individ, valt ut sin livspartner (om inte annat varit i bilden, tvång osvosv) Tanken slår mig hela tiden, dagligen. Kanske är det jag som aldrig känt kärlek. Kanske är det som andra säger, "man vet det bara, det bara händer och man känner det". Man skall ej dra förhastade slutsatser. Men jag, jag kan aldrig förstå. Varför falla för en när det så många fiskar i havet finns. Vem man än finner, finns det en annan där ute man kan få d bättre med.