unreveur

FUCK PEOPLE, FUCK EVERYBODY

FUCK HUMANITY,

I HATE YOU ALLLLLLLLLLLLlllllllllllllllLllL

Har typ slutat läsa modebloggar, kanske klickar in en gång i veckan om ens det. Tycker att det mesta ser likadant ut. Istället är man sin egna vägledare (som alltid?) Men ärligt talat så älskar jag det ibland, eller jag älskade det, nu har det blivit mer som en vana. WopPps, har dock mina favvVvoriter jag med. Ok onödigt bullshit. Imorgon har jag sista delprovet i de svenska nationella. Ok, ok, gooooodnight (inte för att jag skall lägga mig) Ok detta är patetiskt. vi ses.

Vilket jävla tjatande från min sida om varför jag driver en sådan här sida, jaha men varför slutar jag inte bara då? Jag vet inte. Varför gör man detta? Varför skriver man offentligt om man inte söker efter tröst, medlidande. För tro mig eller ej men det gör jag inte. Varför lägga ut bilder, texter om man ej bryr sig om folk i omgivningen läser? Jag vet inte. Varför är människan beroende utav andra? Andras uppmärksamhet, samtyckande om det så är. Visst har det med självkänsla att göra. Men min självkänsla är jävlans bra. Eller hur vet man det? Kanske inbillar man sig det med? Precis som allt annat. Kanske är det så vi alla är, en del blindar andra öppnar, välkomnar. En sak är säker, att inget är säkert. Hur mycket man än vill, försöker och tror sig veta, är fallet ej så. För vändingen kan vända lika snabbt som den kom. Vart ligger logiken i mig? Ingenstans, men det är det som är det logiska med mig.

Innan Beyonce skulle slå skiten av mig och vi sprangggGg

The booooo00c everybody talks about. Ok, 10 minuter in på filmen börjar jag storlipa och Nikki dör av flabb ett tag senare börjar jag storlipa igen och igen och igen Nikki dör av flabb igen och jag bara en gång till Nikki jag lovar jag går ut från biosalongen
KAOZ, borde nog sova

Jag vill skriva men vet dock inte VAD

allt jag skriver raderas

allt för blottande

de sägs att den bästa konsten kommer från hjärtat,

sanningen,

den bör man ej höra 

inte reda för att döda



Lite rupert-varning på detta

du skapar mainstream, alla andra är dina followers.
2012-04-16 @ 22:02:19




Ok bruden nya ögon öppnades för dig. Du är en ändå kung!

Wow hade nästan glömt bort att man brukade ta webbcamra foton hela tiden innan, eller att jag. Igår gick jag på krök i träningsbyxor och hoodie, men halvvägs vände vi och gick tillbaka, till fäladstorget sedan mc. Fuck mainstream, but love mainstream annars hade jag inte kunnat vara jag typ.

Blir alltid lika förvånad över min psykiska styrka - odödlig


- Det ni gråter över är lyx för mig

En litet, inte vet jag, avskrivning. Just som man tror att man har koll, koll på det mesta. Sker det, vad som. Inget är förutsättbart, man skall aldrig säga aldrig. Man kan tycka att det låter en hel del klyschigt, men så är sanningen. Något jag aldrig trodde skulle finnas i vår värld satte sig och trängde sig in. Just som man känner sig på botten och inget kan bli värre. Det är lätt at säga "Det löser sig" För det gör det ju, i de flesta fall. Men i detta löser det inte sig, utan man får ta an med det. Man får leva med det, det lär följa en hela livet, ett sår som aldrig går att läkas. Det finns inget att göra, ingen återvändo, ingen förbättring. Förutom att leta efter ljuset i det. Att fortsätta framåt. Det finns inget värre än att sitta maktlös, veta att makten sitter i händerna hos någon annan. Ditt öde ändras utav någon annan. En annan individ håller din framtid i sina händer. Inget blir som man trott. Allt man fruktar kommer närmare, rätt som det är står man där själv. Något man aldrig önskat. Jag menar inte det. Det oskyldiga. Händelsen. Att ha ångest är det värsta. Men tillsammans kämpar vi oss till det. Styrka. Vad som än sker hjälper det oss. Och det som hjälper oss är just det. Vi:et. För jag vill hjälpa men det finns ingen väg ur, vad som än händer har det sårat, kommer det såra. Det har skapat sår. Som följer med hela livet. När man inte vill såra men det är det enda sättet. När förtvivlan får ett nytt namn. Där står man. Liten som aldrig förr. Hjälplös, maktlös, ångestfylld. Något erövade det, någon erövade det. Jag vill inte ge ångest, jag vill inte såra. Men ibland undrar man, ibland vill man ibland måste man. Dock var man ej stark nog. Ovetande. Framtiden är läskig, läskigare har den aldrig varit. Men vi håller i varandras händer, det blir många, många från samma. Liknande, från samma.

"Ladda din iPod, ladda den med stråkar och med sorg, du kommer vara minst lika blå i Tokyo som i Göteborg....Det spelar ingen roll kompis, Vi ska åt samma håll kompis, För vi har ingen koll kompis, För allt du rör blir till moll"

Ligger i Uppsala för tillfället, imorogn drar vi vidare på äventyr, broshan och jag  Vi svävar fram i Stockholmstad utan några höga krav, knäppen br så koppla av! Ehm ja, inga bekymmer, tarre lugnt. Äter godis och kollar runt. En sak jag är fett tung, cool osvosv och min bror tar efter mig. HEPPPPP