unreveur

Ibland känns det sorligt att titta på de, par, folk som tillsammans kallar sig ett par. Vad innebär det? Att de tillsammans bildar ett vi? Du är ett du och jag är ett jag men tillsammans blir vi ett vi, eller att vi tillsammans blir jag och du. Hur kan man veta att man älskar någon annan, när vet man det? Kan man göra det? Eller är det något vi har hittat på, vi har iaf hittat på den normala kärleken, finner varandra, umgås, älskar osvosv tills det tar slut. Men är det det som är kärlek? Vad är då kärlek? Ett ord som rymmer miljontals utav känslor, tankar, beteenden. Existerar den? Hur vet man om man är tillsammans med någon för att det är DEN man vill vara tillsammans med? För vi är beroende utav varandra. Vi är beroende utav att ha folk runt omkring oss. Är det det vi blivit kär i? Är det beroendet av att vi alla vill uppleva kärlek, älskog, gemenskap eller är det verkligen den personen vi älskar. Just den vi valt att vara med? Försöker vi, eller jag går över till man, att lära älska personen för att man är kär i beroendet. Kär i kärleken. Det känns så falskt, falskt, falskt. I min ålder har jag inget att förvänta. Säger ej att jag är bra på det, går hellre utan än i ett falskt sådant. Det finns nog inget som har med kärlek har med klokhet att göra. Det är galet och helt vilt, inget smart eller säkert.

Det man inte vet påverkar inte en

Skall därför sluta veta, ta reda på, för det är onödigt,
tråkigt, onyttigt, tröttsamt samt osoft.



p.s tack vänner för era fina, betydande kommentarer!!!!!

Efter långt fik med nikki och katz åkte jag hem och umgicks med familjen. Sedan hade mamma köpt choklad, redbull och chips osvosv. och jag var lycklig fast jag var så olycklig. Bläddrade bland tvkanaler, hade sett de flesta, en del var rena ångestframkallande efter mitt humör, smsade djupa sms (?) Kände mig rätt ut sagt ensam, även fast jag hade/har otroligt fina människor omkring mig. Låg där och kunde brista vilken sekund som helst, men jag var ändå lycklig. Lycklig över att jag var jag.

"I'm not worried about the ring you wear
Cause as long as no one knows, then nobody can care
You're feelin' guilty and I'm well aware
But you don't look ashamed and baby, I'm not scared

You don't know how you met me, you don't know why

eller typ, bror!

Bloggar genom mobilen. Känns bizare, är van vid datorn. Funderar på varför jag driver en blogg. Aningen läskigt. Vet ej hur ni uppfattar mig genom den. Antagligen mycket annorlunda än genom min facebook. Och har funderat på att ta bort och skapa en helt anonym, då jag ändå enbart skriver av mig eller för mig själv. Skön känsla. och antalet läsare ökar en del... Vilka är ni? Eller vill jag ens veta det? Ni vet en del om mina tankar eller skapat er en bild av mig rättare sagt medan jag inte ens vet vilka ni är. Nej nu borde jag sova

* Ta ledigt
* Flytta till paris, ensam!!!!
* Ligga och göra ingenting om dagarna
* Åka tillbaka i tiden, 50? 90 helt ok också
* Titta på massa filmer, åh
* Spela massa tv-spel, måste vinna min bror på fifa
* Läsa massa böcker
* Inte behöva göra något alls.
* Lyssna på musik non-stop, under tiden till allt,
* Tycka synd om mig själv

Men sen måste man tillbaka till verkligheten.

Eller måste man verkligen?

Man gör.

Fan.

Jag vill ha, så fruktansvärt mycket

när jag har, flyr jag

vart skall det leda?

Man måste väl, övervinna sin rädsla

men vem säger att det är rädsla? Men vad annars?

Reading my blog n thinking you know me?

Det enda jag kan säga att jag vet är att, ni har fel

Känns så mäktigt. Man kan lura in folk i vad som helst idag

Så har man makten

Jag har fastnat på lite andra sidor, vart mina tankar delas mycket. Ännu en sen natt, vet att även om jag lägger mig för att somna lär jag ej somna, eller är rädd för det?

Lyssnar ist på 2pac

den speciella känslan, han är nog en speciell typ

kan inte riktigt förklara hur, eller varför,

man bara förstår, om man förstår

Vad är detta för jävla dumheter?! Har fan åkte på någon jävla sjukdom, alltså psykiskt. Ironi ok. Men har åkt in i fel bana, har för en stund gått helt fel väg, lurat mig själv in till denna väg. Nu skall jag ut ur den vägen och tillbaka till den rätta vägen. Japp, för jag le kan om jag vill, och jag vill! Tror jag. Det känns åtminstonde så. Ja. Försöker jag lura mig själv? Kanske och nej, det är iaf känslan. Känslan.

Så stod det

på en väns dörr

i många år, fler än mig

men ej längre, iaf ej samma dörr

en många mil längre bort

som utvecklades till ett favorit

Carpe Diem

Fånga dagen

Fånga dagen

Carpe Diem

Jävlar, fan vad jag gräver i mig själv nu

inte ensam, med din hjälp, eller ja

vi gräver.

på ett annorlunda sett, ett ej grävet sätt

Ibland är internet bra.

Detta är nog nyttigt för mig.

Det bästa är

Ingen vet vem jag är

Känslan efter en bra film

nej.

En jävligt bra film. En unik film

Den obeskrivliga känslan

eller bör säga:

Alla de känslorna!!

Jävlar. De sitter verkligen.

En jävla bra film

FAN, stum

musik

hurdan andra uppfattar en

hurdan man uppfattar andra

hurdan man kan veta,

vara säker

viljan

hurdan man börjar om

med hopp om att det ej blir som förr

om och om igen

att man någon gång lär sig

förstår

Står i massan

men hör ej hemma

undrar

vad felet är

ser det smälla

hoppas, att det träffar

vetskapen om att man tillhör

de i hörnan

hur blev det som det blev?

Ser alla skratta och le

men vara så mycket mer.

Eller brevid, en kär, flera kära

ej singular, pluralit