unreveur

En viss Beyonce lade ut min blogg på Facebook och det ökade antal läsare. Det är lite läskigt. För som jag allti skriver och tycker, tycker jag ej om när folk vet för mycket om mig. Men ändå driver jag denna blogg. Senaste tiden har jag även blivit en hel del personlig. Dubbelt. Gör emot mig själv. Jag vet. Fel

Ok. Sitter och äter ur chokladbollarna jag köpt till dig och lyssnar på Over my head som vi sjöng på bussen igår. Och nu har plumsan åkt, åkt mil härifrån. För föralltid, fan vad läskigt. Har alltid haft dig några minuter bort. Nu är det flera timmar och över åttahundra kronor härifrån. Men det lär bli spännande för dig, och du har alltid en plats här!

Första gången vi träffades var i femman, eller träffades och träffades, pratade, Lunarstorm. Kommer du ihåg? Så patetiska, men vi älskade varandra direkt. Vi kunde inte leva utan varandra. Våra konversationer är dödliga. Samtidigt som vi enbart passerade varandra i verkligheten.
Men en dag sade jag i matsalen "Har du också hamnat i 6d?"
Och du svarade med ett blygsamt men bakom det glädje "Ja"

Från den dagen har vår vänskap enbart blivit starkare och starkare. Vi har gått igenom så mycket. Från tvärtomtvillingar, riktiga fjortisar, blondie, svartskalle blev vi till plumsan och ruru (rupert).
Kom ihåg var dig själv, allt kommer lösa sig, det kommer fixa sig tillslut. Du är en person som har en förmåga till att få folk att känna sig jävligt trygga och hemma, en ävligt mysig tjej. Som man vill vara runt. När jag tänker på dig ler jag, tillsammans har vi så jävla roligt. Jag kommer sakna dig, något så in i helvetes mycket. Men jag vill att du skall veta att du alltid är välkommen in, in i mitt hem och jag vet att jag alltid är det i ditt nya
Vi ses snart min vän

Bella Plumsan Isabella Bells Bolla BlondinBella Carelli osv...

/ Rukke, Ruru, Rulle, Rupert osv....

Känner mig ås utbränd, bönar och ber för lov, kan nästan suga in luften av lov. Behöver lov, lov, som ingen vet vad som händer. Men ett antal prov återstår, typ engelska nationella imorgon. Men jag orkar inte, känner mig utbränd. Tankarna i huvudet slutar inte, de cirkulerar och gräver i mig. Gräver hål i min hjärna. Kan inte koncentrera mig, och det är inte jag. Jag kan alltid koncentrera mig, kan alltid dra mig i kragen och sätta igång. Men! handlar det om jag kan eller om jag vill? Jag kanske helt enkelt inte vill. Lukten av lovet får mig till att sluta, min hjärna till att lägga ner, min kropp till att säga emot. Det är så mycket på gång, som sagt tankarna cirkulerar, men hur mycket energi skall jag lägga ner och på vad? Jag vet inte. Jag vet ingenting.

Kom ihåg, du är fin precis som du är!  
(obs tidsinställt och du sitter bredvid mig säkert!!!!!!!!)

Sluta rymma, sluta ha rädsla, börja leva. Börja göra, sluta förstöra. Börja testa. sluta skrämma bort, sluta stänga ut. Börja ge det en chans. Sluta tänka, börja leva. Sluta fantisera, drömma, börja handla. Det är handlingarna som räknas, inte vad du tänker. Dina handlingar. Ta konsekvenser. Du vinner alltid på det. Du vinner ditt vetande. Kunskap. Du får veta. Annars undrar du alltid.

Jag ångrar alltid det jag inte gjort, men ändå börjar jag inte göra! Som att man aldrig lär sig.

Hur fan i helvete kan jag veta om jag inte provat, hur kan jag veta om jag aldrig testat?

"Om du aldrig provat hur kan du då vara säker"

Klockrent.

Nu är det fan dags. Det räcker.

Jag har så mycket fint i mitt liv. Så mycket att vara glad över.

ey yo mayn!!!! Hittade en gammal bild, eller ja sedan 9an, trodde mig fêtt cool. Vänta nu mytade jag. Jag tror mig inte fett cool. Jag är fett cool. Kaos!

Efter tårar kommer skratt, efter skratt kommer tårar. Att dela med sig, kunna prata ut lite, med någon som förstår, det är skönt. Och att kunna ta sig i kragen, rätta till sina problem!!!!!!!!! Det är starkt. Nu har jag nya krafter, och mitt liv har inte ens börjat, life goes on. Herrejevlar nu får ni akta er, hehe eller? Aja, dags för promenad, dusch och film. Men först musik!

Jag får panik om någon vet för mycket om mig. Men ändå driver jag denna sida...

Vad är det värsta i det?

Vad klagar jag på? Haha, vilket skitsnack, upp med hakan, ta dig i kragen, ta dig samman. Gör det du är bäst på.

Life goes on, happiness, emptiness, äääääähhhh nu skall jag äta något sedan studera, sysselsätta hjärnan med matematik, problemlösning, ta all energi. Lägga ner energi samt kraft på annat. Finemang!

Ok. Det finns en klump som inte försvinner. Ok. Känns som feta dagen efter. Ok. Det värsta är att jag alltid skriver här även fast jag inte vill, så är det som en drog, jag vill inte blotta mig, men det händer ändå. Ok logi? Kanske att det är vinter och julen närmar sig. Då kännner man den, vintern, julen, gemenskapen, relationer. Japp, så fucked up man det vara inne hos tjejen som alltid skrattar. Nej jag är jävligt lycklig, jävligt glad, jag skrattar varje dag och älskar livet.

Eller?

ja...

Wow, så jävla öppet. Helt stört, öppet, välkommande, whattafuck. Varför har vi ens internet? Jävla dator skit.

en låt till, sen skall jag sova, förhoppningsvis

Hej. Jag är 16 år, sexton år och bor i staden. Vad gör man som sextonåring tjej i staden? Hur ser en sextonåring på världen? Världen från en sextonårings ögon? Vad händer i en sextonårings liv? vad är alla kraven? Hur känner en sådan? Allt och ingenting.

Det händer så mycket att det inte händer något längre. Det händer i den egna världen, sin egen fantasivärld. Och ingen kan påstå att man nästan lever mer för sin fantasi värld än den riktiga. Ingen kan säga att de inte har en fantasivärld, för då har man ingen värld alls.

Den tiden då man vill så mycket, men då det inte händer något. Då allt börjar bli nytt, alla känslor, allt som växer inom en. Man vill, men man vågar inte. Man vet inte hur. Hur man skall göra saker. Man vet inte hurdan man skall hantera det. Vad man skall göra. Då man är som mest desperat. Uppmärksamhetshunger, idealet eftertraktande, vara som alla andra eller stå ut? Gå på massa hemma fester, försöka bjuda in sig, tränga sig in på fester man inte är bjuden. Supa sig full, kedjeröka, röka, eller bara röka för att det är socialt eller coolt. Då det inte räcker med enstaka cigaretter utan nästa nivå. Röka. Och då menar jag röka. Då vuxen livet börjat sätta spår. Då alla är förvirrade, man vet varken in eller ut. Man försöker, försöker förstå, försöker vilja veta. Försöker, söker och letar. Men vad hittar man? Man gräver, man gråter, man kräks, man spyr, man hatar, man vill dö, man vill leva, man vill känna sig älskad, man vill finnas, man vill veta, försöka veta. Man vill finnas. Man vill höras. Man vill inte vara ensam. Då man föds, då man kommer in i verkligheten, och blir mer mindfuckad. Då man smått börjar förstå, tänka på saker som annars inte funnits i ens värld. Saker som skrämmer en, världen som skrämmer en. Framtiden som skrämmer en, vad hände med alla drömmar från barndomen? Alla drömmar som kändes så enkla, "När jag blir stor skall jag bli prinsessa/tandläkare/läkare/rädda världen/polis" Men när man får allt i egna händer, när man kan välja mellan allt eller inget. Om man tagit fel väg, ångesten, depressioner, ångesten, ångesten, kärleken, hatet, avundsjukan, lidandet, plågandet, kränkandet, förlorande, sårandet, ilskan, ensamheten, älskandet, svikandet, bråkandet, skvallrandet. Då man vill känna sig levande, leva, och inte bara finnas. Då man försöker hitta sig, hitta sig själv, hitta sig, sin plats i världen. Försöker ta rätt väg, följer tråden eller tappar den. Om man klarar sig eller ej, ett steg närmare döden, eller borde skriva många steg närmare döden, döden har blivit mer vanligt, den tar, allt fler följer den, andra vill följda dess väg. Då man varken vet ut eller in. Ibland är det vindstilla andra gånger blåser det som fan. Då det ena stunden är fint andra stunden är upp och ner. Då man tvunget tar på sig masken, och försöker att försöka. Försöker att klara av en dag. Försöker glömma, försöker gå vidare. Försöker leva. Försöker finns. Försöker synas, och älskas. Försöker få kärlek, familj och vänskap. Försöker då allt att fungera. Framtiden, skolan, planer. Leva men ändå försöka.

Då man får det, lyckan, en stund, ett pytteliten stund, som sedan leder till långa perioder av det motsatta, sedan längre perioder för att lyckas fånga lyckan, lyckas få den. Hur man orkar, hur alla orkar ha masken på, fortsätta. Visa alla att man har ett liv, att han är ditten och datten, populär inte, cool, snygg etc.

 

Är detta enbart tonåren? det utvecklas bara med tiden.
Men hur klara man sig?

 

Ok i fredags, igår, lyckades jag tappa mobilen i toalettstolen hos Ulrik, ja 4 mobilen enbart denna termin. Tack! Iaf, en del festande, och imorse väckte mamma mig relativt tidigt och vi åkte runt i stan och handlade även lite nytt till mitt rum, min farbror hängde även med. Cûûl. Sen stack jag hem till Katz med Nikki och Bellas två killkompisar och typ peppade de inför Movits, och jag ville med men ändå inte. Nu är jag känslig, på 7eleven tog jag och Nikki en café och massa gamla låtar spelades, för mycket känslor på en gång. Och sen skall min fina vän Carelli flytta till norrköping om några dagar... nu skall jag gå hej.

T0000000mt! Fakkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

again and again, så jävla random,

vad är oddsen att jag ser just dig!!!!!!

nu när jag glömt dig....

inte för att det finns så mkt att glömma

eller.

överdriver

men knulla dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sitter hemma i köket och studerar inför ett franskaprov! Samtidigt som jag är förkyld, rethosta, huvudvärk och snuva. Sömnlösa nätter som vanligt, nu mer för brist på luft. Har stannat hemma från skolan och bläddrat mellan tv kanalerna, skönt! Det var ett bra tag sedan. Skall nog dra till skolan imorgon för att skriva prov, sedan får jag se hur länge jag orkar. Blir förhoppningsvis bättre till helgen, som lite smått sett fram emot. Nu måste jag återgå till alla franskaverb och glosor. Au revoir!

I want you to notice

When I'm not around

You're so fucking special

I wish I were special

But I'm a creep

I'm a weirdo

What the hell am I doing here?

I don't belong here

Framåt kvällen, natten, jag vet inte riktigt, blir så sådär konstig. Jag vet inte riktigt själv. Eller nej, ok. Lite mer känslomässig, eller empatisk. Jag vet inte. Men får en sådan lust av att skriva av mig som bara den, men tangenterna fokuserar på helt andra saker. Som tillexemepl detta. Jag tänker nog alldeles för mycket, funderar så det brackar och knackar i huvudet. Går nog in allt för djupt i livet och dess mening. Blir lite för filosofisk och det är nog inte bra, man skall inte gräva sig djupare än vad man redan är, ju mer man gräver desto större blir hålet. Jag vet inte vad det är för mening med denna blogg eller varför jag hela tiden skriver, vilka det är så faktiskt läser, det känns ibland som att jag blottar min själ, blottar mig själv utan att ge några deatljer, för det skulle nog aldrig ske. Men hade det kanske varit en lättnad, att kunna det. Ibland avundas jag alla som bara kan öppna upp sig, som bara vågar det, en som vågar lita på en annan människa, vågar dela med sig utav sin tygnd, få stöd eller bara ha en lyssnare. Men hur vet man att lyssnaren är där, finns där och inte blottar vidare det?

Finns inget mysigare än att spendera tid hemma på fredagar, ensam och med familjen. Mysa, titta på film och enbart umgås. Nu har jag pluggat lite, måste man så måste man. Och skall dralla in till syrran och kanske morsan om hon ej somnat för film mys. Jag älskar att ta det lugnt, är jag trött på festandet? Kanske det, eller kanske inte längre min grej... aj

you can't runaway from your problems, you have to deal with them to be heal or healed.

Även fast jag sovit i jäkla många sköna timmar inatt är jag trött som bara den just nu. Börjar tro att jag har stress, långvarig och smärtsam. Nej det skall jag inte låta hända. I can do this.

kanske tar man det för seriöst, för allvarligt, kanske förväntar man sig för mycket. Vill så mycket. Kanske tänker man annorlunda, kanske är det inte så. Tänk för att det inte är så, tänk om man själv har helt fel, tänk om, tänk om allt inte är som man tror. Allt inte betyder det man tror att det betyder. Tänk om man är den enda som ser saker på ett sådant sätt... täöä eller, fan