unreveur

 

Jag är världens rikaste, uttryckt i känslor. Min familj gör mig rikast. De är det bästa jag har. Sitter med gråten i halsen, tårar i ögonen. Och det inte i form av sorg utan tvärtom av lycka. Lyckan för att ha fått en sådan underbar familj. Det enda kärlek jag är i behov utav. Men med rädsla, rädsla av att hur länga kan man få njuta av något sådant fint? Tar inte allt bra slut någon gång? Nej. Inte hos oss. Dessa tre ord skriver jag med omsorg, med äkthet, aldrig har de varit lika äkta. Jag älskar er.