JAH NO DEAD

 

 

Detta är jag: planerat hela året att börja gymma (fortfarande inte gjort ett skit) planerat hela året att minska på mitt godis, kaffe, energidricks konsumerande (fortfarande inte gjort ett skit) planerat hela året att planera mitt skolarbete (fortfarande inte gjort ett skit -utan fortsatt att glida) Så att i sommar skall jag som en tjockis; åka till Bråvallafestival, sen hem till Belle. Jobba with kids. Åka till Emmaboda. Bosätta mig i broderns och hans vänners lya i Barcelona, åka till Turkiet med mamma. Bosätta mig hos Systern i Göteborg!! Hälsa på andra syrran och hennes familj i Uppsala/Stockholm. Och under hela denna tid skall jag bo själv i pappas gamla lägenhet i Lund. Allt detta skall jag göra som en sorglig fet tjockis. Men who 2 blame? Myself. Och innan jag kan göra allt detta har jag cirkus 6 inlämningar, en redovisning, prov etc. 

 

Jätteonödig info, men lika onödig som individer som faktiskt kollar in här, trots det faktum att det är tomt. puss och kram vi ses på stan.

 

 

 

hade så mycket att skriv här.

Men finner numera ingen anledning.

 

 

 

 

M - I have a feeling.

 

D - I know.

 

[Silence]

 

D - It will go away.

 

M - Promise?

 

D - I promise.

 

 

 

 

Free your sould, free your spirit. Live for today and not tomorrow. Life is strange, and hard. But you most remember to stay strong. Learn to love your life, cause it's unique. Don't forget that nobodies life is like yours and to always be the most important figure in your own life. Never stop serching your freedom cause once you have found it, nothing else matters.

 

 

 

.. att jag ogillar varenda kotte som existerar på denna planet. Vartenda levande själ. Förutom min egen. I grund och botten är alla precis likadana, mer eller mindre hjärntvättade. Livet är ironiskt, och ironi är min hobby. Inget falskt existerar egentligen då inget sant existerar heller. Motsatsen saknas. Vi är levande döda själar som vandrar på något påhittat som mark. Styrs och blir utskrattade. Vår dumhet hindrar oss från att knäcka koden. De som väl knäckt den utpekas för galenskap. Livet gör en aldrig vettig. Brukar dock säga, livet är vackert, men individerna i livet fördärvar det. Lyckas man se det utifrån (outside the "planet") släpper man taget, och börjar anpassa sig, fortsätter att smälta in. Där är jag! Ironi är mitt favoritord, utöver det, leka, skämta, driva. Det är min dagsrutin, det som dagligen inträffar. För vem är eg jag bakom allt? Det vet vi inte. Lika lite som vi vet om dig. Och mina texter här, som skrivs under knappa fem minuters ironi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är världens rikaste, uttryckt i känslor. Min familj gör mig rikast. De är det bästa jag har. Sitter med gråten i halsen, tårar i ögonen. Och det inte i form av sorg utan tvärtom av lycka. Lyckan för att ha fått en sådan underbar familj. Det enda kärlek jag är i behov utav. Men med rädsla, rädsla av att hur länga kan man få njuta av något sådant fint? Tar inte allt bra slut någon gång? Nej. Inte hos oss. Dessa tre ord skriver jag med omsorg, med äkthet, aldrig har de varit lika äkta. Jag älskar er.

Väntar

Väntar på klockslag

tickandes

Väntar på tiden

prickandes

Väntar på livet

hickandes

Väntar på människorna

vinkandes

 

 

Tjusigt att en del/någon enstaka checkar in här fortfarande, någon enstaka som ej tappat hoppet om mig? Skall nog börja om på nytt, helt andra teman osvosv. Men ok detta inlägget är enbart för att skriva hur fruktansvärt irriterad jag är på allt The Native Americans har fått stå ut med! När dem borde ha det tvärtom! 

Hejdå

 

 

 

 

Stämningen i mitt lilla rum förklaras som bäst utav rubriken. Men störningar från det vanliga grabbgänget utanför på cirka 15 pers som pratar om allt från hur hårt en tjej blev tagen i röven med matolja? och skattetyngder, svartjobb osvosv. Det är dags igen, sensommar/tidiga höstkvällar, som jag måste stå ut med de. Pumpades musik tre på natten utan hänsyn. 

 

 

Lite bilder från vår lilla/stora seglingsresa med marina/constantia.